Huvudtemat i boken är förtryck med referens till Jantelagen, och lockade mig till läsning då jag arbetat med mobbingsfrågor. Andra teman är gruppdynamik, sorg, förälskelse, vänskap, klasskillnader och det svenska skolsystemet. Berättarjaget är Henke. En kille som inte lyckats komma in på något gymnasieprogram och istället hamnat i en särskild klass. Berättartekniken är yvig då Wahl varvar mellan tre stilar: En används vid dialoger och här är språket mer burdust. Det känns därför obehagligt trovärdig. En annan stil är när berättarjaget tar vid och här använder sig författaren mycket av liknelser som jag verkligen gillar. Den tredje stilen är då Henke skriver i klassens bok med skickliga formuleringar och häftig satsbyggnad som ger en poetisk stämning. Boken blir ojämn och därmed också något svårläst men då jag gillar karaktärsbeskrivningarna och den poetiska biten så mycket uppväger det och sammantaget blir det nästan full pott.