Resandefolkets dag 29 september

Resandefolkets dag 29 september

Dagen är en bekräftelse på att resandefolket har funnits länge i Sverige och tillhör det svenska kulturarvet. Resandefolket (de resande) erkändes år 2000 inom gruppen romer som nationell minoritet i Sverige.

Dagen är en bekräftelse på att resandefolket har funnits länge i Sverige och tillhör det svenska kulturarvet.

Det är ingen som vet hur många personer i Sverige som har resandebakgrund. Vissa säger 30 000, andra 100 000.

Många resande vågar inte berätta om sin bakgrund eftersom de inte vet vilka följder det skulle få för dem. Vad ska grannarna och arbetskamraterna tänka och tycka? Hur kommer släktingar som själva inte vill berätta om sin bakgrund att reagera? Men allt fler resande berättar att de tillhör resandefolket. Många är nyfikna och vill veta mer om sitt ursprung.

Resandefolket (de resande) erkändes år 2000 inom gruppen romer som nationell minoritet i Sverige. De som idag benämns resande anses vara ättlingar till de första romer som kom till Sverige på 1500-talet och vars ursprung är Indien.

Resandefolket är inte en homogen grupp. En del anser att de har sina rötter i 1300-talets skoiare (av östfrisiskans Schooier = person som vandrar omkring, ”landstrykare”) vars rötter kan härledas till Mellaneuropas Jenische, ett indoeuropeiskt folk med inslag av judar och romer. Andra resande är ättlingar till de yrkessoldater som Karl XII rekryterade i Tyskland i samband med reträtten genom Europa 1714 och dessa kan ha släktskap med tyska Sintis som kom från Indien till Tyskland på 1400-talet.

Bland de resande som anser sig vara ättlingar till den första invandringen av romer till Sverige på 1500-talet finns de som upplever sig ha en stark romsk identitet. De visar på släktband långt tillbaka i tiden med de finska romerna som de menar återinvandrade till Sverige på 1950-talet efter att ha blivit utvisade till den östra rikshalvan av Sverige 1637 (enligt den svenska lagen ”Placat om tartarnes fördrifwande af landet”). Flera av dessa personer har på senare år börjat kalla sig för resanderom.

En stor grupp resande känner ingen samhörighet med romerna. Dessa resande kan inte identifiera sig med romers klädstil och livsstil, den romska nationalhymnen eller den romska flaggan och de talar inte romernas varietet av språket romani chib. Efter 500 år i Sverige har dessa resande utvecklats i en annan riktning med en specifik resandeidentitet och vill bli erkända som en helt egen nationell minoritet.

I grunden finns mycket som enar olika resandegrupper, bland annat modersmålet, resanderomani, och kulturen med en traditionell berättartradition och en gemensam musikskatt. Det som skiljer grupperna åt är självsynen och hur de upplever sin identitetstillhörighet.

Självidentifikationsprincipen – att det är den enskilde själv som avgör sin egen minoritetstillhörighet – är grundläggande i FN-deklarationen om de Mänskliga rättigheterna.

De romer som invandrade från slutet av 1800-talet benämns svenska romer. Finska romer kallas de romer som kom till Sverige då gränserna öppnades 1954 för en fri och rörlig arbetsmarknad mellan de nordiska länderna (se även ovan). I gruppen utomnordiska romer ingår de som kom till Sverige i samband med arbetskraftsinvandringen från bland annat Jugoslavien och Italien på 1960- och 1970-talen. Nyanlända romerna kallas de som kommit till Sverige sedan början av 1990-talet.

(Sammanställt av Bo Hazell, författare till boken Resandefolket – från tattare till traveller).

Här kan du reservera boken Resandefolket - från tattare till traveller

Vill du läsa och lära mer kan du göra det på Bohusläns museum 

Språk